Efter 514 timmar var jag åter på bromölla station. Jag har flugit 3887 mil och åkt 354 mil i buss, men framförallt har jag fått se väldigt mycket av vad Nya Zeeland har att erbjuda.

I det stora hela är jag väldigt nöjd med min resa, sen svider det lite att jag inte fick uppleva White Island, eller göra 20km vandringen Tongario Alpine Crossing. Men tänker inte gräva ner mig för det.

Hemresan gick faktiskt riktigt bra. Det tog 34 timmar från jag lämnade hotellet tills jag var i bromölla. Då hade jag gjort en mega flygning på 17.5 timmar, mellanlandat och flugit ytterligare 6.5 timme. Det kändes i benen när jag kom hem och benen va lite svullna.

Nu ska jag smälta detta och analysera resan lite mer. I kväll har jag fotovisning för familjen.

Sen hoppas jag kunna återkomma med vad du inte får missa i Nya Zeeland. Men nu ska jag mysa i soffan med min lilla hund.

//Dennis

Jag är sjukt trött nu, men ska ändå skriva några rader.

Cirkeln är sluten jag sitter nu på samma hotell i Aukland där resan började för 18 dagar sen. Jag har rest runt i stort sett hela Nya Zeeland och jag har verkligen fått sett massor. Det kommer en sammanfattning av resan när jag har landat och är hemma i Sverige igen.

Dagen började med att frukosten serverades på rummet vid sju tiden. Hann gå en liten runda ner på stan och köpa en kaffe. Vi åkte sen ett par timmar i bussen , innan vi stannade till 1,5 timme för paus. Jag hann med att gå upp på ett litet berg och ta några foto. Skulle ta en timme och gå upp stod det så jag stressade på och va uppe efter 25 minuter… Gick runt där uppe en stund och beundrade utsikten innan jag började ta mig ner mot stranden igen. När jag kom ner på stranden igen va det fortfarande gott om tid kvar, så det fick bli ett dopp i havet också. Vågorna gick otäckt höga, och jag gick lite försiktigt ut för att inte riskera något. När det va midjedjup la jag mig och guppade på vågorna, men snart kom en våg och skickade mig halvvägs upp på land igen. Då fick det va nog med badandet, nu har jag badat i stilla havet och det va skönt att svalka sig efter vandringen.

Väl framme i Aukland gav jag mig ut på stan. Hade bestämt mig för att äta lamm en sista gång innan jag reste hem. Men hur jag än letade hittade jag ingen som serverade lamm. Jo de va en indisk restaurang som serverade lamm i curry, men de va inte det jag va ute efter. Tror jag kan hela Aukland nu, synd jag inte hade stegräknare på mig för det har blivit många steg ikväll. Tillslut va det mörkt och jag va tvungen att ha något i magen. Så köpte en pizza och tog med tillbaka till hotellrummet. Det va väl inte riktigt så här jag ville de skulle sluta, men det blir som det blir.

Nu måste jag sova. Imorgon eftermiddag lyfter planet och jag har dryga 17 timmars flygning framför mig innan jag landar i Doha.

//Dennis

Vet inte om jag ska skratta eller gråta, för utflykten till White Island blev inställd pga. att vinden låg på fel håll…suck! Nu har två av tre utflykter som jag köpt till extra blivit inställda, plus vandringen som jag också såg fram emot. Sånt är livet man får göra det bästa av situationen.

Solen har lyst idag också och det har varit varmt och skönt. Vi lämnade Rotorua efter sovmorgon och sen frukost, och åkte 9 mil norr ut till The Bay of Plenty och staden Whakatane. Tog lunchstoppet på en sandstrand i utkanten av staden. Jag roade mig med att gå stranden och leta snäckor. Det blåste på rätt bra från havet så att bada va inget jag va så sugen på. Men det va skönt att få lite egen tid och att bara njuta av det fina vädret och göra ingenting.

Efter ett par timmar på stranden checkade vi in på hotellet inne i Whakatane. Jag började med att rusa runt i staden och uträtta ett par ärenden, innan det va dags för lite äventyr på egen hand. Tog mig ut mot en grotta som skulle finnas en bit från hotellet. Jag fortsatte längs havskanten och tillslut fick börja hoppa på klippor för att ta mig fram. Klättrade upp på en klippa och satte mig där med kameran och tittade på havet och fotade lite. Långt där borta i diset kunde jag skymta White Island.

Ikväll ska vi ha en gemensam middag, en typ av avslutningsmiddag även om det är en dag kvar. Imorgon går bussen mot Aukland där det blir en sista natt innan det är dags att sätta sig på flyget och börja resan hem.

//Dennis

Idag var det dags att besöka Hobbiton. Platsen och husen där Hobbitarna bodde i filmatisering av JRR Tolkiens böcker om Sagan om ringen och Hobbit. Jag hade förställt mig att det skulle va uppbyggda kulisser, men tänkte att är jag nu i Nya Zeeland kan det va värt att se ändå. När Sagan om ringen filmerna spelades in var det just det, bara kulisser i plast som revs bort när inspelningarna var klara. Men till Hobbit filmerna kom man på den smarta idén att bygga husen av riktigt material. I två år höll man på att bygga de totalt 42 hobbithusen. Nu står den där Hobbiton. Vilken idyllisk by man har byggt, det går inte att föreställa sig hur fantastiskt det är. Vilken otrolig känsla för detaljer och enormt jobb man lagt ner. Det var så otroligt mycket bättre än jag kunde föreställa mig. När jag kom tillbaka till hotellrummet och kollade igenom bilderna, bara ett par timmar efter att jag varit där skulle jag vilja gå dit igen. Jag va så uppslukad av idyllen att när jag ser bilderna skulle jag villa tittat mer på alla hus och detaljer. Guiden berättade att det ser än bättre ut idag än när filmerna spelades in, för nu har gräs, träd och buskar hunnit växa till sig. Fem trädgårdsmästare är anställda bara för att hålla ordning och se till att allt ser rätt ut. Vi hade dessutom ett strålande väder det gjorde inte resan sämre.

Fram på kvällen var vi på Maori fest. Dom dansade berättade om sina traditioner, ritualer och visade sin stridskonst. Sen fick vi mat som var kokt på stenar över en gejser. Man gör en grop lägger lavastenar i botten på gropen. Sen sätter man lådor med kött, potatis och grönsaker och sen täcker man över alltsammans och låter det tillagas i några timmar. Långkok helt enkelt, det va verkligen jättegott. Vi fick sedan en rundtur i mörkret där dom visade sina viktigaste växter och vad de användes till, och så fick vi se lysmaskar. De va faktiskt häftig med lysmaskarna som lyste som dioder i marken. Vi diskuterade lite om de va lysmaskar eller ledbelysning… Skämtosido det måste va riktigt häftig i grottor med miljontals av lysmaskar, synd vi inte hann med det.

//Dennis

När jag slog upp mina små blå ögon i morse sken givetvis solen igen. De är lite ironiskt att igår som va en av få dagar då de verkligen behövde va bra väder, va den absolut sämsta väderdagen på hela resan. Man får inte gräva ner sig över det, men ville gjort en riktig vandring när jag nu ändå är på Nya Zeeland.

Men livet och resan går vidare. Vi lämnade Tongariro nationalpark och åkte norrut till Rotorua.

Rotorua ligger även det i vulkaniskt område, och lite varstans ser man ånga pysa upp ur marken. Det är lite märkligt att se hur det ”ryker” ur marken. Vi gjorde lunchstoppet i Rotorua, och jag gick runt i stan i nästan en timme och letade efter något trevligt lunchställe. Varje lunchställe eller butik man tittade in i stod de en kines bakom disken och kollade på sin telefon. Till och med den irländska puben drevs av kineser. Till slut gav jag upp och gick till Ronnies Café det kunde ju inte va kineser dom drev… Men jo de kunde de, och de va riktigt sunkigt dessutom. Efter att har talat om 3ggr vad jag ville ha fattade han, kineserna är riktigt dåliga på engelska. Jag fick jag min burgare men ingen dricka… suck. Åt halva burgaren och slängde resten. Gick in i en kiosk och köpte en glass istället (av ännu en kines). Rotorua är en gammal kurort dit man kunde komma och bada i de ”hälsosamma” lerbaden, och varma källorna. Överallt i staden luktar det svavel från all underjordisk aktivitet, lite som att gå i mörrum faktiskt.

Efter lunch besökte vi ett Maori -ställe. Vi blev guidade runt fick se gejserar som hade ”utbrott” , kokande lerpölar och Kiwifåglar. Lite kul med Kiwifåglarna som är nattdjur och inte är aktiva på dagen. Så för att turisterna skulle kunna få se dom hade man vänt på fåglarnas dygn. Man hade det alltså helt mörkt inne i deras bur på dagen och på natten lyste man upp buren så fåglarna trodde de va dag. Kiwifåglarna levde helt enkelt eftet svensk tidzon. Helt meningslöst dock att kolla på Kiwifåglarna efter som de va helt mörk såg man bara konturerna på fåglarna. Men jag kan ju säg att jag sett Kiwifåglar i alla fall. De som va mest intressant va ändå Maoriernas historia. Guiden va själv maorier, och va uppväxt med deras uråldriga traditioner. Han förklarade lite om deras ritualer, och vi fick se hur dom hade skola för maorier i skulpturarbeten och flätande i Flax, ett vass liknande gräs. Fantastiskt hur dom med ett musselskal kunde på några få drag få fram fibrerna i gräset. Man kan tro att fibrena skulle va stela och sträva, men helt tvärtom va dom väldigt mjuka och rörliga. Även deras sniderier är helt fantastiska. Vilket jobb och tålamod dom lägger ner.

//Dennis

Idag skulle jag gjort Tongario Alpine Crossing. En 20 km lång vandring i vulkanlandskap. Fick reda på redan igår att bussarna som skulle tagit oss till startpunkten och sen hämtat hem oss på kvällen var inställda då det väntades dåligt väder i bergen.

Vaknade i natt av att det regnade och stormade utanför. När det ljusnande såg man hur molnen ligger som en tät, tät dimma utanför hotellfönstret. Jag ser max 50 meter, när jag borde sett flera kilometer över det platta landskapet. Tänkte igår när den långa vandringen blev inställd, att man kunde gå en kortare vandringsled på några kilometer i slättlandskapet i alla fall. Då jag trodde att dimma och blåst enbart skulle va uppe i bergen. Men regnet fortsätter vräka ner utanför, samtidigt som det stormar och molnen vägrar skingra sig. Jag hade ändå inte fått uppleva landskapet utan bara blivit blöt. Så jag får tillbringa dagen på hotellrummet. Lite kul ändå att jag som bor själv fick det största rummet.

Tongariro Alpine Crossing börjar på 1100 meters höjd, och går sen upp mellan Mount Tongario och Mount Ngauruhoe i ett vulkanlandskap. Det finns fortfarande vulkanisk aktivitet i bergen, och efter ett par timmars vandring passerar man den södra kratern. Efter ytterligare en timmes vandring når man vandringens högsta punkt på 1886 meter vid den röda kratern. Vandringen går sedan nerförs och man passerar Emerald Lakes och Blue Lake innan man är framme vid upphämtningsplatsen.

Tror det hade varit en fantastisk upplevelse, som nu tyvärr inte blev av. Har verkligen ingen tur med vandringarna här på Nya Zeeland. 2 vandringar av 2 inställda, de är faktiskt riktigt surt och får mig till att längta hem än mer.

//Dennis

En ganska händelselös dag, då vi enbart skulle förflytta oss från Napier till Tongariro nationalpark. Vi stannade till för lunch vid staden Taupo som ligger vid Nya Zeelands största sjö Lake Taupo.

Efter lunchstoppet gjorde vi ändå ett par intressanta fotostopp. Först stannade vi till vid Huka Falls. Ett vattenfall i Waikato River som va väldigt fint. De blå vattnet som finns här på Nya Zeeland är så vackert.

Sen tog busschauffören med oss på en liten omväg, förbi en geotermisk kraftverksanläggning. De va riktigt intressant fast vi mest såg en massa rör. Har inte riktigt förstått hur det fungerar än, men i korta drag så har man borrat sig upp till 2 km ner i marken. Marken pressar upp en vätska med en temperatur på omkring 250 grader, och man separerar vattnet från ångan, så ångan blir torr. Ångan skickas sen i rör i en hastighet på 200 km/h de 5km ner till kraftstationen där ångan tas om hand och förvandlas till ström. Detta har man hållt på med sen 50-talet här. Över 200 hål har man borrat och ca 60st används just nu.

Vi fortsatte sen till Tongariro Nationalpark och checkade in på Skotel Alpine Resort. Det ligger verkligen ute i ingenting. I Sverige hade det kallats för fjällstation, för de är just va de är. De enda som finns här är ett platt landskap med meterhög ljung. Vi såg vårt hotell på flera kilometers håll. En bit här ifrån ligger Mount Tongario och Mount Ngauruhoe. Vi såg dom på håll på väg till hotellet. Tanken va att vi skulle vandrat upp i bergen imorgon, men de verkar nu va inställt på grund av dåligt väder på berget.

//Dennis

Tänkte först att inte publicera något idag, då det inte va så mycket att skriva om. Men jag ska skriva lite om dagen i alla fall.

Vi har under dagen transporterat oss från huvudstaden Wellington till Napier dom ligger vid Hawks Bay på nordöns östkust. Som vanligt när man förflyttar sig i detta landet så måsta man över någon bergskedja. Vilket innebär smala slingrande vägar längs bergssidorna med stup på hundratalet meter precis på vägkanten. När vi tagit oss över bergskedjorna i sydväst och kommit in mer i mitten på nordön, möts man av jordbrukslandskap. Här betar får på de gröna frodiga kullarna.

Vi stannade till i Dannevirke för lunch. Precis som de låter grundades staden av danskar som flyttade hit 1872, och bildade en scandinavisk koloni.

Vi fortsatte sedan ut mot kusten. Här i kustlandet till Hawks Bay ligger stora vinodlingar, och vi fick återigen besöka två vingårdar och prova viner. På första gården fick vi prova hela 7 olika sorters vin. Samtidigt som hon berättade om varje vin hur de va tillverkade, lagrade och vilka druvor de innehöll. Va väl inte något vin som föll mig direkt i smaken, om jag ska va ärlig. Vi fortsatte till nästa vingård ”Mission” som bildades av franska munkar redan 1851. Från början gjorde dom bara vin för eget behov, men efterhand utökades odlingarna och dom började marknadsföra sitt vin. Detta va ett väldigt intressant ställe, där man kände historiens vingslag och dessutom smakade vinerna betydligt bättre. Men efter att provat 5-6 sorter här va jag rätt nöjd på vin. 12-13 sorters vin på en dag är mer än nog. Som tur va hade vi inte alls långt till hotellet i Napier. Jag gick ut en runda på stan och fick i mig en ordentlig köttbit och en kall öl, de va grejer de.

//Dennis