Dag 15

När jag slog upp mina små blå ögon i morse sken givetvis solen igen. De är lite ironiskt att igår som va en av få dagar då de verkligen behövde va bra väder, va den absolut sämsta väderdagen på hela resan. Man får inte gräva ner sig över det, men ville gjort en riktig vandring när jag nu ändå är på Nya Zeeland.

Men livet och resan går vidare. Vi lämnade Tongariro nationalpark och åkte norrut till Rotorua.

Rotorua ligger även det i vulkaniskt område, och lite varstans ser man ånga pysa upp ur marken. Det är lite märkligt att se hur det ”ryker” ur marken. Vi gjorde lunchstoppet i Rotorua, och jag gick runt i stan i nästan en timme och letade efter något trevligt lunchställe. Varje lunchställe eller butik man tittade in i stod de en kines bakom disken och kollade på sin telefon. Till och med den irländska puben drevs av kineser. Till slut gav jag upp och gick till Ronnies Café det kunde ju inte va kineser dom drev… Men jo de kunde de, och de va riktigt sunkigt dessutom. Efter att har talat om 3ggr vad jag ville ha fattade han, kineserna är riktigt dåliga på engelska. Jag fick jag min burgare men ingen dricka… suck. Åt halva burgaren och slängde resten. Gick in i en kiosk och köpte en glass istället (av ännu en kines). Rotorua är en gammal kurort dit man kunde komma och bada i de ”hälsosamma” lerbaden, och varma källorna. Överallt i staden luktar det svavel från all underjordisk aktivitet, lite som att gå i mörrum faktiskt.

Efter lunch besökte vi ett Maori -ställe. Vi blev guidade runt fick se gejserar som hade ”utbrott” , kokande lerpölar och Kiwifåglar. Lite kul med Kiwifåglarna som är nattdjur och inte är aktiva på dagen. Så för att turisterna skulle kunna få se dom hade man vänt på fåglarnas dygn. Man hade det alltså helt mörkt inne i deras bur på dagen och på natten lyste man upp buren så fåglarna trodde de va dag. Kiwifåglarna levde helt enkelt eftet svensk tidzon. Helt meningslöst dock att kolla på Kiwifåglarna efter som de va helt mörk såg man bara konturerna på fåglarna. Men jag kan ju säg att jag sett Kiwifåglar i alla fall. De som va mest intressant va ändå Maoriernas historia. Guiden va själv maorier, och va uppväxt med deras uråldriga traditioner. Han förklarade lite om deras ritualer, och vi fick se hur dom hade skola för maorier i skulpturarbeten och flätande i Flax, ett vass liknande gräs. Fantastiskt hur dom med ett musselskal kunde på några få drag få fram fibrerna i gräset. Man kan tro att fibrena skulle va stela och sträva, men helt tvärtom va dom väldigt mjuka och rörliga. Även deras sniderier är helt fantastiska. Vilket jobb och tålamod dom lägger ner.

//Dennis

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *