Dag 11

Det hade pratats några dagar om att det va oväder med orkaner på väg in över Nya Zeeland. Det skulle drabba Nordön under måndagen och sen dra vidare söder ut under tisdagen. Det gjorde mig kanske inte orolig men det va fel dag att ha oväder när man ska åka 90 km på havet. Något oväder blev det inte tackolov. Havet va väldigt stilla, och solen lyste från helt klarblå himmel. Bättre väder för att åka båt kan man inte ha.

Vi började vår resa i Picton kl.09:00 och åkte sen genom sundet ut mot öppet hav. Sundet kantades av ett väldigt vackert landskap med gröna kullar, och enstaka öar. Det tog en timme innan vi nådde öppet hav och lämnade Sydön bakom oss. Färjan fortsatte glida fram över havet i lugnt tempo. Satt uppe på däck, och motorljudet från färjan va så sövande att jag fick resa på mig för att inte somna. Strax efter kl.12 va vi framme i Wellington.

Vi steg på bussen i Wellington och besökte sedan National Muséet. Vi fick tyvärr bara 1,5 timme på muséet. Det fanns så mycket man skulle vilja ha tittat noggrannare på, nu fick man bara skumma igenom för att hinna få in liten inblick av vad som fanns där. Det som imponerade mest på mig var utställningen om Nya Zeelands medverkan i första världskriget, där dom stred i Turkiet. Tur att bror och far inte va med då hade dom gått i den utställningen ännu. Det fanns en utställning om hur jorden är uppbyggd av plattor, hur dom rör sig och varför det blir jordbävningar och vulkanutbrott. Dom hade till och med byggt upp ett hus som skakade som om det var jordbävning. faktiskt lite läskigt att stå inne i huset trots att man viste det inte va på riktigt. Sen fanns det ett helt våningsplan om Maoriernas historia, och hur dom utplånades och utnyttjades av britterna. En del med Nya Zeelands djurliv, osv. Det fanns hur mycket helst att se och dom hade verkligen inte sparat på krutet, allting kändes väldigt påkostat.

Efter en snabb rundtur i Wellington med bussen checkade vi in på Park Hotel. Jag gav mig sen ut på egen hand för att utforska Wellington. Glömde givetvis kartan på hotellet, men hade studerat kartan lite och det är bara till att gå, någonstans kommer man ju alltid. Tänkte ta mig till Botaniska trädgården, och gick faktiskt rakt på trots att jag inte hade någon karta. Trädgården va fin, men dåligt skyltad, och det gick gångvägar på alla håll. Irrade runt i trädgården tills jag tänkte att jag nog sett det mesta, och dessutom började jag bli hungrig. Tog mig ner för de branta gatorna mot centrum igen. Sen gick jag säkert i centrum nästan en timme innan jag hittade något matställe jag tyckte såg bra ut. Det som slog mig när jag gick runt där på gatorna i Wellington, är vilket tempo det är på allt. Hur orkar folk?
Nu orkar inte jag mer i alla fall… God Natt!

//Dennis

Dag 10

Ännu en dag med strålande sol, och mina öron liknar knaperstekt bacon efter gårdagens båttur. Nä så illa är det inte, de är bara lite röda.

Idag var det Blenheim och vindistriktet där som gällde. Nu har jag inte sett vindistrikten i Europa (om vi inte räknar med pappas vinodling), så har inget att jämföra med. Men det är rätt fantastiskt att se vinfälten. Så långt ögat når är det rad efter rad med vindruvor. Precis som när man åker bland fälten i skåne, funderar jag på vilket jobb att hålla ordning, och skörda allt. Nu finns ju maskiner men förr, va mycket folk de måste gått åt. Fast även idag skördas vinfälten med druvor till de finare vinerna för hand.

Vår guide på första vingården tog emot oss och förklarade att det är skörd av vindruvor om 2-4 dagar beroende på hur vädret blev. Så just nu va de bråda dagar på vingården. Vi fick prova 3 olika viner och han förklarade ingående om varje vin, vilka druvor som använts och hur tillverkningsprocessen gick till. Mycket intressant måste jag säga. Så va det in i bussen och vidare till nästa ställe. Här fick vi gå ner i vinkällaren och stå bland alla ekfat med viner som låg på lagring. Inte så mycket information om tillverkningen utan mer om varje vins karaktär. De var intressant de också. Efter att provat 4 olika viner här va de dags att åter sätta sig i bussen, och bege oss till hotellet i Picton. Har en fantastisk utsikt över hamnen i Picton från balkongen på hotellet. Imorgon ska vi lämna sydön och ta båten över till den norra ön.

//Dennis

Dag 9

Jag glömde kameran! Fick smärre panik i kroppen när jag insåg faktum att kameran låg kvar på hotellrummet. Ville skrika rakt ut åt chauffören att vända bussen. Men satt tålmodigt och tyst kvar längst bak i bussen och försökte övertala mig själv att det viktigaste är att jag får uppleva och se det med egna ögon. Insåg tillslut att jag har ju faktiskt kamera på mobilen. Så fick det bli, jag tog några foto med mobilen så jag kommer trots allt kunna bjuda på lite foto idag också, även om kvalitén på fotona inte är vad jag önskar.

Idag har vi besökt nationalparken Abel Tasman, uppkallad efter holländaren med samma namn som upptäckte Nya Zeeland 1642. Nationalparken ligger utanför staden Nelson, i nordvästra delen av sydön. Vi blev upphämtade av buss vid hotellet i Nelson. Resan gick till Kaiteriteri, nån timmes resa utan för Nelson. Där träffade vi våra två guider för dagen, och hoppade på en båt som tog oss upp längs kusten. Båten gjorde några stopp på olika stränder i nationalparken och släppte av andra resenärer. Båten stannade också till vid en ö så vi fick se pälssälar som låg och solade på några stenar. Vi hoppade av båten vid Tonga Quarry. Precis som namnet antyder låg här ett stenbrott en gång i tiden. Man bröt granit här genom att borra hål i klipporna med ca 40cm mellanrum, sen slog man in torra träpinnar i hålen och hällde därefter vatten på träpinnarna. Eftersom trä utvidgas när det blir blött, blev det spänningar i stenen som tillslut sprack i raka linjer. Nu visade det sig att graniten inte var av någon vidare god kvalitet och stenbrottet lades ner efter bara ett par år.

Så påbörjade vi vår vandring uppför branta sluttningar på slingrande stigar. Stigarna var väldigt fina och vältrampade, och runt om oss var Nya Zeelands vackra natur. På vissa ställen trodde man nästan att man var i regnskogen, en stund senare kunde man få en vy över en havsvik med tillhörande sandstrand. Det porlade bäckar och vattenfall runt om oss, och solen strålade från nästan klarblå himmel. Guiden berättade lite om vilka växter som fanns runt om oss, samt vilka djur som fanns i nationalparken. Han berättade även om jobbet som gjordes för att hålla undan oönskade djur, och växter som inte hör hemma i Nya Zeeland, men som av människan har förts in och som nu håller på att ta över, och förstöra växt och djurlivet.

Efter 2 timmars vandring kom vi så fram till vårt mål för dagen. Vi satt där på stranden och åt vår medhavda matsäck och spanade ut över de blå vattnet. Sen tog vi båten tillbaka till Kaiteriteri, där bussen väntade på oss och tog oss tillbaka till hotellet. En mycket bra dag, trots att kameran låg kvar på hotellrummet.

//Dennis

Dag 8

Det visade sig att bli en riktigt bra dag, trots att det mest skulle bli en resdag.
Vi började att åka längs den otroligt vackra kustvägen från Greymouth och norr ut. Satt i bussen och bara njöt av det fina kustlandskapet. Havet går nästan upp på vägen på vissa ställen, och ute i havet står massor av märkliga klippformationer.

Vi stannade till vid Pancake rocks, och gick en slinga längs kusten för att titta på dessa märkliga klippformationer som ser ut som högar av pannkakor. Här finns också så kallade blåshål i vissa klippor. Det vill säga att havet har skapat en grotta i en klippa, i taket på grottan finns ett hål. När sen vågorna slår in i grottan pressas luft och vatten ut genom hålet i taket, vilket skapar en häftig effekt. Nu är det lågvatten och det Tasmanska havet va lugnt ändå märkte man vilken kraft de va i vågorna, Stod en stund och funderade över va mäktigt de måste va när vattnet och vågorna är högre. Vi åkte vidare längs kusten och spanade efter pingviner, utan framgång tyvärr. Sen vek vi av inåt landet och hamnade i ett skogslandskap. Nya Zeeländarna importerar tydligen snabbväxande granar från Chile, som dom planterar för att sedan kunna hugga ner och plantera nya. Nu är vi framme i Nelson, där vi ska sova två nätter. Jag gjorde en snabb stadsvandring i centrum och återvände sen till hotellet. Rätt skönt att bara ta de lugnt och njuta av vädret. Jag funderade under min vandring in till centrum att nu är resan snart slut. Sen insåg jag att jag inte ens är halvvägs än, mycket kvar att se.

//Dennis

Dag 7

Vaknade upp till ännu en dag med fantastiskt väder. Detta skulle bli en höjdardag med helikoptertur och glaciärvanding. Tyvärr visar det sig att helikoptern inte lyfte pga dåligt väder uppe på Frans Josef glaciären. Besvikelsen va total. Dom fixade till slut med ett annat bolag så vi i alla fall fick flyga upp till Fox glaciären och göra en snölandning samt ta lite foto. De va väl bra de, men längtan att få vandra där uppe blev inte mindre. Tyvärr inget som går att göra något åt, och vi var tvungna att åka vidare i eftermiddag så gick inte att vänta ut vädret heller.

Efter alla förseningar och omändringar så åkte vi framåt eftermiddagen vidare längs västkusten, och är nu i Greymouth för övernattning. Även om dagen inte blev som tänkt tycker jag det varit en bra dag. Inte så mycket resande utan mer upplevelse, och dessutom sjukt varmt (27 grader).

//Dennis

Dag 6

Vi lämnade Qeenstown på morgonen och fortsatte norrut på sydön. Vi stannade till vid Kawarau Gorge suspension bridge. Bron byggdes på 1800-talet och användes fram till 1960-talet som vägbro, innan det byggdes en ny. Nu mer används bron för bungyjump. De hävdar att de va först i världen med att erbjuda bungyjump. Det var otäckt långt ner till vattnet när man stog på bron (43m). Tyvärr hade de inte hunnit öppna när vi va där annars hade jag givetvis hoppat, eller kanske inte.

Sen fortsatte vår resa nordväst ut. Till staden Wanaka och sjön med samma namn. Wanaka är precis som Queenstown en stad som erbjuder massor av äventyr. Dock finner du inte samma partyliv i Wanaka som i Queenstown. Men för den som i första hand åker till Nya Zeeland för äventyrsaktiviteter och naturliv är Wanaka ett bra alternativ.

Vi fortsatte sedan vår resa ut mot västkusten genom Haast passet. Här ändras återigen naturen. Nu blir här massor av skog på bergssidorna. Träd man aldrig skådat bildar en nästan ogenomtränglig skog. Här i kustlandet regnar mellan 7000 och 9000 mm varje år, så det är inte konstigt att skogarna här frodas. Vi åkte på smala slingrande bergsvägar ut till kusten. Denna väg som binder ihop öst och väst tog väldigt lång tid att bygga. När den äntligen va invigd i november 1965 kom ett jordskred och sköljde över vägen, så delegationen som va där för att inviga vägen blev fast i 3 dagar innan vägen var farbar igen. Vi åkte vidare längs kusten och vidare till Frans Josef där vi sover i natt.

//Dennis

Dag 5

Skrev till mamma imorse att vi haft en kall mulen dag igår, och att jag förväntade mig en likadant väder idag. Jag kunde inte haft mer fel. Vi har haft en dag med strålande sol hela dagen från i stort sett klarblå himmel.

Äntligen har det varit en hel del småstopp, och jag har fått se en hel del idag.

Vi började att stanna till vid en inspelningsplats för Sagan om ringen. Om jag inte har fel är det där Enterna anfaller Sauroman i Isengård. Kunde nästan se Lavskägge spatsera runt på fältet. Sen fortsatte resan ut mot Millford sundet. Med en hel del fotostopp på vägen dit fick vi se helt fantastiska platser.

Väl framme vid Millford Sundet hoppade vi på en båt som tog oss ut i fjorden. Väldigt vackert med de branta klipporna, och vattenfall som faller flera hundra meter ner i havet. Vi fick även se sälar som låg och solade sig. Tyvärr fick vi varken se papegojor, delfiner eller pingviner men man kan ju inte ha tur med allt. Jag är väldigt nöjd med dagen ändå. Nu är vi tillbaka i Qeenstown där vi ska sova inatt.

//Dennis

Dag 4

En grå mulen dag, där molnen aldrig ville skingra sig. Vi tog oss förbi bergspasset Lindis Wally, och vägarna blev mer slingrande. Bergsväggen slutade precis på vägkanten. Man såg att bergen va gjorda av någon typ av schiffer, som skivar sig i tunna flata skivor. De va tydligen vanligt med att det rasar stenar ut på vägen.

Vi stannade till i den väldigt charmiga byn Arrow Town. En gammal guldgrävarstad, där man verkligen behållt stilen på husen från slutet av 1800-talet. Fantastiskt mysig stad och jag önskar vi hade fått mer tid här.

Vi fortsatte sedan vår resa till staden Queenstown. En stad som sjuder av liv både sommar och vinter. För det är hit du ska åka om du vill på äventyr. Här finns alla äventyrsaktiviteter du kan tänka dig, och en hel del till. Allt från bungyjump, rifting, fallskärmshoppning, och mountainbike, till lite mer udda grejer som till exempel jetshout. En jetdriven båt man kör med på floderna, och sjöarna. På vintern är det utförsåkning i bergen som gäller. Jag nöjde mig med en gondoltur upp på berget för att få lite utsikt över staden.

//Dennis